måndag, september 01, 2008

Jag orkar inte mer

Fy fan vad jag mår dåligt. usch usch usch. vet inte hur länge jag mått så här nu, orkar inte räkna mer. flera veckor i alla fall. jag vet inte riktigt varför. det är väl flera grejjer. för mycket för att hjärnan ska orka sortera ut säger min mamma, då blir små problem stora. så hon tycker jag ska skriva av mig, så nu gör jag det. jag är trött på att inte veta varför jag mår så här. jag är trött på att spela glad. jag är trött på att kämpa. varje dag känns som en kamp. gå upp ur sängen, andas, ta mig till skolan, försöka slå bort tankarna. åka hem, känna hur det kommer krypande, känna hur det blir värre och värre och värre. känslan att jag kommer sprängas. jag minns inte när jag mådde så här dåligt senast. 2 år sen kanske. jag orkar inte bli deprimerad igen. jag orkar inte få tbx min panikångest, fast det har jag typ redan fått. jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

och jag vet inte ens vad jag vill, och jag ser inte fram emot någonting. jag ser inte fram emot min älskade, söta lillebrors kalas om 2 veckor, jag ser inte fram emot kräftskivan jag ska på om 3 veckor, jag ser inte fram emot att gå på bio med mina älskade bröder, jag ser inte fram emot att åka till köpenhamn, jag ser inte fram emot julen.....ja helt enkelt, jag vill gå och lägga mej och sova och bara slippa känna såhär. Men det enda som gör det bättre, för några minuter, kanske t.o.m. en timme är att umgås, att ha nån som distraherar mig en stund. jag minns inte sista dagen jag var riktigt glad, sista dagen jag inte kände så här alls. jag vet att detta inlägget är rörigt men jag mår får dåligt och ögonen tåras för mkt för att orka bry mig. har ni orkat läsa ända hit är ni nog sanna vänner, jag älskar er <3 och detta har absolut ingenting med er att göra. som sagt vet jag inte exakt vad det är som gör att jag mår så här. och jag vet inte alls vad jag vill längre, jo en sak vet jag jag vill åka till usa, nu. jag orkar inte vänta till sommaren, jag vill åka nu. men jag vet att det inte går och det äter mig upp inifrån. jag vill sitta i theas bil, jag vill slappa framför tvn, jag vill somna i min säng.....
det som är så sjukt med detta är att det finns noll, logik i detta. mitt liv har inte varit dåligt egentligen på sistone, tvärtom, bra, kanske t.o.m. jättebra. så det stämmer inte för fem öre...
Mitt internet har slutat fungera nu också, så detta får väl bli publicerat imånn, måndag. nu ska jag äta nått och kanske kolla på the hills fast de går ju inte när internet inte funkar helvete, sen måste jag verkligen nana.
Imorgon kanske det blir bättre, man vet aldrig.....hoppas,hoppas,hopppas. God natt!

4 kommentarer:

Anonym sa...

*kramar om*

Anonym sa...

Men du, prata med mig om du vill! Ring, vi kan gå promenad eller nåt bara! Du får berätta för mig eller bara umgås. :) //Johanna

Anonym sa...

förstår precis, tror att USA är din fristad. En plats där man tvingas att leva i nuet och inte behöver tänka förren man är hemma igen. men kämpa på gumman, jag vet precis hur du känner.

Anonym sa...

anonym vem är du? :O