Längtan

Det gör ont när jag tänker på er, jag saknar er så fruktansvärt mycket, jag vill bara åka tillbaka till det som alltid kommer vara mitt hem, där är jag alltid välkommen. Jag älskar er <3 href="http://img172.imageshack.us/my.php?image=ashleypatriciaantoniaedbe9.jpg" target="_blank">

Blandade känslor

Så har man alltså börjat gymnasie4t idag, det gick väl bra.
Känslorna nu är väldigt blandade ibland tycker jag att det känns roligt, ibland nästan helt tvärtom, ibland får jag ångest och känner paniken komma krypande, ska försöka ta en dag i taget men vill bara att dem här första veckorna ska vara överstökade, att jag ska ha hittat min trygghet osv.
Det jobbiga är att när jag får viss typ av ångest så påminner det något så enormt om den ångest och maktlöshet jag kände i USA, och det är nått jag inte kan hantera.
Det sköljer över mig och det gör så ont, det är sår som fortfarande är väldigt öppna.
När jag får viss typ av ångest så är jag med hela min själ där, och det är så fruktansvärt läskigt, jag kan liksom nästan förflytta mig till eftermiddagarna med panikångesten och den okontrollerbara gråten i mitt rum hos sam&joyce eller morgonarna då jag kämpade mot tårarna medans jag ensam åt frukost.
Jag har aldrig tidigare känt vad jag kan komma ihåg i alla fall att jag kan "connecta" så väl med ögonblick som redan varit och det är så skrämmande.
Uppenbarligen finns det mycket kvar att bearbeta och kanske kommer jag aldrig riktigt bli "fri" från dem minnena, men förhoppningsvis lär mig att hantera dem.
Men det värsta jag vet är just ovisshet, att inte veta var jag har människor osv. , har alltid varit en sån som mått dåligt av det.
Så jag hoppas att dem första veckorna flyter förbi, vilket dem troligen kommer göra, och så hoppas jag att jag lära känna många nya människor snarast.
Förhoppningsvis somnar jag hyfsat tidigt trots att jag sovit flera timmar antagligen, under eftermiddagen.
Blir väl att kolla på lite grey's anatomy kan tänkas.
Klart slut.

Relationer

Människor kan vara så himla komplicerade ibland, människor är så fruktansvärt konstiga ibland. En relation kan lixåm förändras på ett ögonblick. Plötsligt är det en konstigt stämning utan anledning, det är som att man bråkat fast man inte har det.
Usch hatar sånt.
Att allt ska vara så komplicerat.
Jag gillar att veta var jag har människor, de vänner som jag vetat vart jag haft är alltid dem som jag haft längst relationer med, allt annat får mig att tappa lust och energi för den relationen.
Även om vissa människor kan vara bättre vänner eller passa bättre ihop med mig så är det där med att veta var man har varandra så oerhört viktigt, vet man det kan man klara av de mesta svårigheter och hålla ihop länge.
Hatar när människor är som vanligt en minuten och andra är dem helt konstiga.
Plötsligt är saker och ting inte som vanligt längre, för att man inte setts på ett kort tag eller när nån annan dykt upp.
Nej, riktiga vänner är såna som man vet var man har och som det känns som man känner när man träffar, att allt är som vanligt.

Blogg är bra att ha för att avreagera sig på (bland annat).