Försenat Fredagstema; Min farfar

Kör fredagstema såhär lite i efterhand, i fredags var det Min farfar.

Min farfar är nog den far/mor förälder som jag haft mest kontakt med. Mycket pga. att han levt och varit hyfsat frisk länge. Jag skulle nog säga att min farfar är en ganska "enkel man", i positiv bemärkelse. Han bryr sig inte så mycket om materiella ting och har inte spenderat speciellt mycket pengar på sig själv. Han trivs som bäst sittandes i en sol stol när det är sommar. Jag känner ingen vit person som är så brun året runt. Han har solat så mycket att han även är brun på vintern. Han är nog brunare på vintern än vad jag är på sommaren. Från början var han guldsmed men han valde senare att jobba med att klippa gräset m.m. på slottskogsvallen. Han har fått leva och vara pensionär i många år. Idag är han 92år. På senare år har minnet blivit sämre och han har även ramlat och slagit sig några gånger, och blivit liggande hemma på golvet en gång. Hörseln har varit dålig länge. Men han hade en fantastisk konditon länge, den blev väl sämre när han började närma sig 90 ungefär. Än så länge bor han hemma men för tillfället sker väl en liten utredning om han verkligen kan fortsätta med det, just nu är han på sjukhuset.
Men han är fortfarande en glad prick när man träffar honom, han går runt och sjunger för sig själv och tycker om att spela poker. Mina kusiner brukar skoja om att det enda de lärt sig av farfar är; dricka whiskey, spela poker och svära, haha. Ett av mina starkaste minnen av honom som barn är att han brukade sjunga byebyebye....jag trodde såklart att han sjöng bajbajbaj... Nu för tiden är det vanligt att han sjunger "Och så kom det en sjöman, icke han icke han". Han sjunger alltid bara korta bitar ur låtar, gärna samma om och om igen. Vi brukar skojja om att det kommit många sjömän nu.

Jag har fått ha min farfar i livet länge och jag tror att det kommer kännas overkligt när han dör. Tanken på att han ska dö känns overklig, det känns som han är odödlig på något sätt. När den dagen kommer så kommer jag i alla fall sakna honom väldigt mycket. Kommer kännas tomt när man träffar släkten och han inte är med. Kommer kännas konstigt att aldrig åka till hans lägenhet, och tomt när han aldrig kommer hit på middag. Han kommer verkligen vara saknad. Men det är en tröst att veta att han fått leva länge och vara frisk och pigg länge, även om jag självklart hoppas på att få fira hans 100-års dag i framtiden!

Andra fredagstemabloggare: Desiree, Marianne, Annika.