Ordet halvsyskon tycker jag är ett idiotiskt ord, vad kommer det ifrån?
Hur kan någon vara halv?
Är man bara syskon med överkroppen då eller?
Det är väldigt laddat ämne för mig eftersom jag bara har "halvsyskon".
Jag hatar att man måste använda det ordet, att man måsta göra det för att förklara.
Och att många andra människor på nått sätt separerar halvsyskon och helsyskon, som om helsyskon är mer syskon än halvsyskon. Så kan det ju inte vara, det är inte rimligt.
Man kallar ju inte en morbror för "halvmorbror", men man e ju bara släkt från en sida.
Jag har allitd haft ångest över att ja bara har "halvsyskon", om det ordet fanns, om det aldrig blivit katagoriserat (stavning?) som hel och halv syskon undrara jag om den funnits där.
I och för sig e de ju jobbigt å inte ha en person å dela föräldrarna och släkten med.
Precis som jag alltid haft ångest för att jag inte har nått jämnårigt syskon för att dela uppväxten med.
Men det e ju lite krångligt med "halvsyskon" när man har två familjer liksom, och bara delar en sida. Och ibland har ju "halvsyskon" fler syskon och det kan ju vara konstigt,krångligt eller orättvist.
Nått av de värsta som finns för mig är folk som skiljer på sina hel och halv syskon, det tycker ja är väldigt elakt. Speciellt om halvsyskonen är ensambarn.
Detta inlägget var väldigt jobbigt att skriva så jag hoppas ja får lite respons.
För i övrigt en eloge till Maria som stannar i sthlm för att hon ska få syskon, den ungen e väldigt lyckligt lottad som har världens bästa stora syster!
10 kommentarer:
Så fint skrevet, sparkling! :)<3 Åpenhjertig og ærlig. Har jo bare ett "halvsøsken" jeg også. Det jeg sliter mest med er antallet. 1. Og hun er veldig liten, bor ikke her, og ser henne altså aldri. Nå har hun flyttet enda lengre unna, faktisk. Jepp, det er nesten som å være enebarn "igjen", sånn som jeg alltid har vært.
Jeg husker når jeg var mindre, og brukte si at de som hadde søsken var så heldige. De kunne ikke forstå og begripe det. Tenk å kunne slippe å dele ting (for.eks rom), å få alt for seg selv, mente da de. De aner nok senere at man går glipp av mye med å være enebarn! ;)
Bestemoren min liker ikke ordet halvsøsken, og hun sier det aldri foran lillesøsteren min. Når hun prater om meg, bruker hun alltid "din søster." Det har hun fortalt meg flere ganger. Selv har jeg ikke så mye i mot det, og legger ikke mye i ordet.
Hihi söt du är som säger så :)
Du har så rätt man ska inte skilja på hel och halvsyskon.
Cornelia har mitt blod i sina ådror eftersom hon är pappas dotter. För mig kommer hon vara min syster lika mycket som Anna är. Enda skillnaden är att jag har känt Anna längre och att vi nog alltid kommer ha en annan relation eftersom jag faktiskt skulle kunna vara mamma till Cornelia. Men det beror inte på att vi är det dumma ordet halvsyskon utan beror på ålderskillnaden. Men jag älskar redan Cornelia, trots att jag inte har träffat henne, lika mycket som jag älskar Anna. Vi är ju familj
Har ni redan bestämt namn? Vad fint!!
Ne de e klart att alla realtioner e unika och att de blir annorlunda med ålderskillnaden men de kan ju bli annorlunda på ett bra sätt också :)
cams - TACK! ja det är tufft och vara ensambarn...
jag hoppas du får träffa din syster mer när hon blir äldre.
mina föräldara säger ofta halvsyskon spec. min pappa
haha jaa du ordet "halvsyskon" gillar jag inte heller...klingar inge bra alls :/ Jag har 3 stycken men 2 av dom är mina syskon inget annat!
aa de e ett kasst ord!
Helsyskon som halvsyskon, finns ingen skillnad.
ne precis...
No problem <33
Tviler sterkt på det, men ja, håper da det.
Moren min sier også halvsøsken.
Hej! Jag har en dotter som just fyllt två och en bonusdotter som är 6, dem båda älskar varandra högst av allt och då storasyster bor varannan vecka saknar dem varandra otroligt mycket...
Det är en svår situation och många frågor väcks både hos storasyster och oss vuxna.
Mamman är avundsjuk och säger till stora tjejen att det bara är halvsyskon, hon kommer sedan till oss och är ledsen över detta. Flickorna älskar ju varandra för vad dem är!!!
Vi behandlar dem lika, visar och talar om att dem är systrar, lika i vår familj, med samma rättigheter och plats! Ord är överflödiga och barn kan själva sätta ton på sina relationer och mått av kärlek. Vi vuxna behöver inte sätta ettiketter på det!
Väldigt fint skrivet!
Skicka en kommentar