Blandade känslor

Så har man alltså börjat gymnasie4t idag, det gick väl bra.
Känslorna nu är väldigt blandade ibland tycker jag att det känns roligt, ibland nästan helt tvärtom, ibland får jag ångest och känner paniken komma krypande, ska försöka ta en dag i taget men vill bara att dem här första veckorna ska vara överstökade, att jag ska ha hittat min trygghet osv.
Det jobbiga är att när jag får viss typ av ångest så påminner det något så enormt om den ångest och maktlöshet jag kände i USA, och det är nått jag inte kan hantera.
Det sköljer över mig och det gör så ont, det är sår som fortfarande är väldigt öppna.
När jag får viss typ av ångest så är jag med hela min själ där, och det är så fruktansvärt läskigt, jag kan liksom nästan förflytta mig till eftermiddagarna med panikångesten och den okontrollerbara gråten i mitt rum hos sam&joyce eller morgonarna då jag kämpade mot tårarna medans jag ensam åt frukost.
Jag har aldrig tidigare känt vad jag kan komma ihåg i alla fall att jag kan "connecta" så väl med ögonblick som redan varit och det är så skrämmande.
Uppenbarligen finns det mycket kvar att bearbeta och kanske kommer jag aldrig riktigt bli "fri" från dem minnena, men förhoppningsvis lär mig att hantera dem.
Men det värsta jag vet är just ovisshet, att inte veta var jag har människor osv. , har alltid varit en sån som mått dåligt av det.
Så jag hoppas att dem första veckorna flyter förbi, vilket dem troligen kommer göra, och så hoppas jag att jag lära känna många nya människor snarast.
Förhoppningsvis somnar jag hyfsat tidigt trots att jag sovit flera timmar antagligen, under eftermiddagen.
Blir väl att kolla på lite grey's anatomy kan tänkas.
Klart slut.