Idag (igår eftersom klockan passerat midnatt) är det 10år sedan terrorattacken mot USA då fyra plan kapades. Jag var 10 när det hände, och på vissa sätt känns det som om 10år har gått väldigt fort, men på andra sätt inte. Jag minns delar av den dagen, jag minns att min pappa hämtade mig från skolan och berättade att någonting hemskt hade hänt. Jag trodde att någon i min närhet dött, och blev på så vis lite lättad när han berättade vad som hänt. Jag var nog lite för ung för att förstå, gissar att jag tänkte på krig men minns inte. Vet att jag tittade mycket på nyheterna. Efteråt vet jag att vi pratade om det i skolan. Som jag minns det så berättade en vikarie ganska mycket om det de kommande veckorna, vi fick se kartor på mellanöstern tror jag och fick veta lite bakgrund. Men jag var nog för ung för att förstå, det var ganska förvirrande. Men med tiden fick man mer grepp om händelsen och om al-qaida och så. Jag minns att jag året efteråt frågade läraren om vi skulle ha någon minnesstund, för jag visste att min pappa skulle ha det på sitt jobb, så vi hade en tyst minut. Sedan blev ju den 11 September ytterligare en sorgens dag när Anna Lindh dog. 5 år efter attacken befann jag mig i USA, det visades mycket program om det på tv och jag skulle snart flyga till Sverige så jag blev ännu mer flygrädd än jag redan var(är). 11 september 2001 förändrade verkligen världen. Idag har jag tittat på flera program på tv och sett delar av minnesstunderna. Det är en intressant händelse som nog alltid kommer att fascinera, hur kunde det hända? Det är svårt att förstå hur man kan lyckas genomföra något sånt och det är ofattbart att tänka sig hur det kändes att vara i tornen den dagen. Man kan nog aldrig riktigt förstå det om man inte var där. I fredags kväll läste jag senaste numret av Fokus, där fanns en intressant artikel om bakgrunden till terrordådet den 11 september. Rekommenderar den!
http://www.fokus.se/2011/09/jakten-pa-den-verkliga-terroristen/
Mina tankar går till alla människor som förlorade sina liv denna dag, och som förlorade sina liv i de efterföljande krigen. Givetvis går mina tankar även till alla anhöriga.
Vila i frid.